Appropå åldersnoja

Publicerad 2013-09-02 12:33:00 i Allmänt,

Jag fick min första ålderskris när jag fyllde 23. Då resonerade jag som att "23 är nästan 25, och när man är 25 då är man nästan 30, och när man är 30 då är man gammal". Jag har väl mer eller mindre alltid tänkt att jag vill gifta mig och skaffa barn senast när jag är 30. Mamma var ganska gammal när hon fick mig (fyllde 40 det året) och det är något som jag tyckte var synd. Det var för stor åldersskillnad och hon kunde inte riktigt förstå hur jag som ungdom tänkte.
 
Hur som helst så hade jag ju nånstans en plan om att mitt liv skulle vara fixt och stadigt när jag fyllde 30. Nu är det bara ett år kvar, och jag har varken gift mig eller blivit med barn. Dock känner jag inte längre att det här är något jag behöver gå runt och ha panik för (som jag gjorde mellan typ 23 och 25). Det blir när det blir, och jag har egentligen ingen brådska. Jag och Johan har väl pratat om både giftermål och barn, men ingen av oss känner att vi måste stressa. Om det tar ett eller två år till spelar liksom inte så stor roll.
 
Att känna nu att jag blivit äldre, jag är säkrare i mig själv och tror att saker och ting kommer att lösa sig. Det är skönt. Även att jag självklart fortfarande kan noja mig och fortfarande tycker att 30 låter "gammalt", alltså då är man vuxen på riktigt. Som 20-nånting så kan man fortfarande räknas som "ungdom" eller "ung vuxen", men som 30-nånting så är man bara vuxen. Och jag har skaffat mig en bild av hur man är när man är vuxen. Vänta, protestera inte ännu! Jag har en bild av att som vuxen så har man en stabil familj, stabilt boende, stabilt jobb osv. Självklart kan förändringar ske, men då oftast en sak i taget. Det stormar liksom inte runt en vuxen, som det kan göra runt en ungdom. Men med många äldre vänner och med mina års erfarenheter så vet jag självklart att det inte alltid är sant. En vuxen person behöver inte vara tråkig och ha allt klart och fixat för sig. Skillnader är snarare att den vuxna kanske inte alltid gör lika stor affär av saker och ting, hur stort eller litet det än må vara, som en ungdom skulle ha gjort.
 
Så på många sätt kan jag känna att det är skönt att bli äldre och faktiskt på något underligt vis klokare. Jag gör mina misstag och erfarenheter, jag träffar människor längs vägen som jag lär mig av. Jag gillar det. Dessutom är jag ju yngre nu än vad jag nånsin kommer att bli ;)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Annika

Välkomna! Jag som driver den här bloggen heter Annika Lindström och är bosatt i Sigtuna utanför Stockholm. Här skriver jag om allt som rör mitt liv och kanske särskilt min fritid, vilken jag delar mellan stallet och olika pyssel hemma. Kontakt: annika.c.lindstrom@gmail.com

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela