Det här med cancer - bjuder på lite tankar kring detta
Cancer är en obehaglig och lömsk sjukdom som jag förlorade min Mamma i för några år sen. Den smyger runt och kastar sig på oskyldiga.
 
Men så har jag inte alltid tänkt. Jag har levt med vetskapen om att många i släkten har haft cancer och att de flesta dog av det förut. Men bröstcancer har både min Mormor och Mamma opererats för och blivit friska ifrån, likaså blev Mormor frisk från hudcancer. Alltså har jag alltid tänkt på cancer som någonting som går att bota.
Därför tänkte jag inte så mycket på det när Mammas kom tillbaka. Det gick ju att bota förra gången. Dessutom var läkarna optimistiska under hela behandlingen och allt såg bra ut tyckte dem. Ändå lyckades den sprida sig och till slut förlorade hon kampen.
 
Jag håller just nu på och läser Kristian Gidlunds bok I kroppen min, som handlar om hans kamp mot cancern (vilken han tyvärr förlorade) och följer den här bloggen, som skrivs av en tjej som just nu kämpar mot cancer. Självklart väcker det tankar om hur Mamma hade det när hon var sjuk. Hon ville ju inte direkt prata om det. Hon ville, precis som jag upplever att även andra drabbade vill, klara sig själv och leva som om cancern inte fanns.
 
Den här typen av sjukdom tvingar fram styrkan både hos de drabbade och hos personer i dess omgivning. Jag har ingen aning om hur jag själv skulle reagera om jag fick reda på att jag fått någon livshotande sjukdom. Det vet förmodligen ingen som inte har varit i den situationen. Men ibland tror jag det kan vara bra att ägna en tanke åt att livet inte är evigt. Det kan ryckas ifrån oss när vi minst anar det och på alla tänkbara (och otänkbara) sätt. Man måste planera både för att man kanske kommer dö imorgon men också som om man kanske kommer leva i åtskilliga år till. En ekvation inte alldeles enkel att lösa.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress