Med hopp om ett bättre 2015
Nya året närmar sig med stormsteg, bara några timmar kvar. 2014 har varit ett år där hopp och förtvivlan avlöst varandra. Och i och med allt det senaste har jag inte hunnit sätta upp några mål för 2015, men det kommer. Oavsett vilket hoppas jag att 2015 blir en år med mer hopp och mindre förtvivlan och önskar alla mina vänner, bekanta, släktingar, bloggläsare och eventuella ovänner ett RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!! 🎆🍸🎊
Jag lever...
Igår var nog en av de absolut värsta dagarna i mitt liv. Jag kom till sjukhuset vid 7 på morgonen och fick tabletter regelbundet för att få sammandragningar och stöta ut det döda fostret. Smärtan var i princip den samma som förlossningssmärta, så ni som har fött barn kan förstå... Jag fick smärtstillande tabletter som knappt hjälpte, elbehandling som mest var obehaglig och så småningom värmekudde som var det som hjälpte mest.
Trots tabletterna och smärtan i kombination med att jag försökte vara uppe och gå så mycket som möjligt (ja, jag har varit runt nästan hela Danderyds sjukhus) fick person efter person åka hem, men jag blev kvar. 
 
Vid tre stängde den avdelningen jag var på och jag fick flytta till en annan. Nya undersökningar, fler tabletter och prat om hur vi skulle gå vidare (fler tabletter, skrapning, övernattning osv). Men till slut, efter lite extra hjälp från en läkare, kom det mesta ut. Jag fick vänta ytterligare, men sen fick jag äntligen beslutet att jag fick åka hem.
 
Så runt nio ungefär på kvällen kom jag hem. Helt slut efter smärtorna jag haft under hela dagen och yr. Jag tvingade i mig lite mat efter att ha fastat så gott som hela dagen (för ifall jag skulle behöva sövas) och slocknade direkt.
 
Nu efter närmare tolv timmars sömn är jag fortfarande trött och seg och ska bara vila och göra så lite som möjligt de närmaste dagarna...
 
Snällaste och bästa Annelie ❤️ var med mig hela dagen och gav mig en jättesöt liten häst som vi döpte till Stjärna