Brev till himlen

Publicerad 2014-07-05 17:30:37 i Allmänt,

Jag önskar att jag kunde skriva ett brev till Mamma i himlen (eller vart man nu hamnar när man dör). Det finns så mycket jag skulle vilja säga som aldrig blev sagt. Jag formulerade en del i tanken när hon låg på dödsbädden, men jag vågade aldrig säga det. På ett sätt ångrar jag att jag inte sade nåt då, men samtidigt är jag på många sätt för lik Mamma för att ha kunnat göra det.
 
Mamma var alltid stark och kämpade på i det tysta. Hon hade det inte lätt alla gånger, men försökte alltid göra det så bra som möjligt för alla. Den hon glömde bort i det hela var sig själv. Sig själv gav hon bort så mycket av att hon under flera år var sjukskriven för utbrändhet.
 
Jag stod bredvid. Jag såg det. Ingen hade kunnat påverka henne eller prata med henne då. Hjulet snurrade och hon sprang på.
 
Vad jag på senare tid har fått höra från vänner och släktingar har hon egentligen aldrig haft det helt lätt. Livet var en kamp på många plan, men fasaden utåt var intakt.
 
Jag har lärt mig mycket av det. Jag sprang med i hjulet ett tag. Gjorde vad som krävdes av mig och försökte leva upp till förväntningarna, andras och mina egna. Jag iakttog människor i min omgivning och såg både positiva och negativa sidor. Lärde mig att inget är helt svart eller vitt, att alla har både bra och dåliga egenskaper och erfarenheter.
 
Jag vet att Mamma alltid gjorde sitt bästa, precis som jag själv alltid försöker att göra. Jag vet att hon kämpade och slogs för mig och Stefan. Hon ville ge oss allt och försökte verkligen att göra det. Ibland blev det lite fel, men jag vet att hon ville och att hon försökte. 
 
Vad jag verkligen skulle önska att jag kunde säga henne är Tack! Tack för allt vi fick och att Du alltid försökte och aldrig gav upp. Förlåt att jag inte visade mer uppskattning! Det borde jag ha gjort. Förlåt att jag inte hjälpte till mer, men det var så svårt när du ville göra själv och inte ta emot hjälp. När du sen behövde den visste jag inte. Jag förstod inte att du behövde mer hjälp eller att du ville att jag skulle göra mer. Inte förrän vi pratade där i trappan och vi förklarade för varann hur vi tänkte och kände förstod jag.
 
Förlåt att jag inte hjälpte dig mer de sista dagarna eller på sjukhuset. Jag visste inte, förstod inte då. Jag skulle verkligen vilja säga en sista gång hur mycket jag uppskattar allt du gjorde och hur tacksam jag är över att ha haft en sån Mamma. Jag älskar dig! ❤️
 
 

Kommentarer

Postat av: Eve

Publicerad 2014-07-05 17:46:50

Åh Annika! Stor kram och massa kärlek till dig <3
Så fint skrivet!!

Svar: Tack! <3
Annika Lindström

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Annika

Välkomna! Jag som driver den här bloggen heter Annika Lindström och är bosatt i Sigtuna utanför Stockholm. Här skriver jag om allt som rör mitt liv och kanske särskilt min fritid, vilken jag delar mellan stallet och olika pyssel hemma. Kontakt: annika.c.lindstrom@gmail.com

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela