Det börjar dra ihop sig och tankar om livet

Publicerad 2014-07-29 10:16:36 i Allmänt,

Ja, nu är det inte många dagar kvar tills jag fyller 30. Visst skapar det en del tankar i huvudet, även om jag faktiskt inte kan säga att jag har någon direkt ålderskris. Den hade jag mellan 23 och 25, 30-årskrisen alltså. Nu känns det mest spännande och som ett nytt kapitel i livet tar form. Självklart har jag många tankar och idéer om hur jag tror och hoppas att det kommer bli, men sen vet jag av erfarenhet att man aldrig kan vara säker. Livet har ju en tendens att föra en ut på helt okända stigar. Ibland faller man och lär sig något och ibland flyter det bara på.
 
Förut var jag ofta orolig över vad som skulle hända och tänkte väldigt mycket på alla förändringar som sker i livet. Jag bekymrade mig över om det ena eller andra skulle hända. Samtidigt tänkte jag ofta på vad det värsta som skulle kunna hända är. Det absolut värsta som skulle kunna hända för mig är egentligen inte döden. Då kan jag ju ändå inte göra nåt åt situationen, så det är jag inte så rädd för (även om jag självklart är rädd om livet). Istället skulle jag säga att det absolut värsta vore att mina närmaste har det svårt eller att jag förlorar en närstående eller alla mina materiella resurser som jag har samlat på mig. Det skulle putta ner mig i ett djupt hål.
 
Men nu har jag ju faktiskt varit med om det. I samband med min Mammas bortgång förlorade jag både min närmaste närstående, min bostad och mitt jobb. Jag stod kvar med allting som måste göras efter en närståendes bortgång (med begravning, papper, bostad att rensa och sälja osv), räkningar att betala, vardag att reda upp och samtidigt min egen sorg. Det var bara att bita i det sura äpplet och ta tag i allt som behövde göras. Jag vet inte var jag fann styrkan ifrån, men jag löste det. Det som måste göras det måste liksom göras oavsett. Bitarna föll på plats en efter en mycket tack vare hjälp från vänner och släkt, men även genom tur och att jag faktiskt tog tag i det och jobbade för att lösa allt.
 
Och även om jag kanske har gått lite krokiga vägar i livet och kastat mig över bergskanter ibland finns det faktiskt inget jag ångrar. (Självklart skulle jag av hela mitt hjärta önska att Mamma fortfarande fanns kvar och fick vara med och uppleva våra fortsatta äventyr i livet, men det kan jag ju inte göra något åt.) Jag har lärt mig av alla händelser i livet. Jag har varit på botten i olika djup och jag har tagit mig upp. Jag lever på många sätt ett drömliv med allt jag kan önska och är evigt tacksam för det. Men samtidigt har jag också drömmar och mål som för mig vidare i livet. Jag kommer nog aldrig sätta mig ner och bara vara nöjd, men jag kommer att på alla sätt jag kan njuta av vägen och dansa i regnet och se solen som glimmar i de små vattendropparna och sandkornen på vägen.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Annika

Välkomna! Jag som driver den här bloggen heter Annika Lindström och är bosatt i Sigtuna utanför Stockholm. Här skriver jag om allt som rör mitt liv och kanske särskilt min fritid, vilken jag delar mellan stallet och olika pyssel hemma. Kontakt: annika.c.lindstrom@gmail.com

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela