Att fylla jämnt - en ny epok i livet?

Publicerad 2014-06-27 12:08:45 i Allmänt,

Ja, enligt mitt pass fyller jag alltså jämnt snart. 30 år levda. Hua, det låter mycket äldre än vad jag känner mig. Men någonstans börjar jag väl ändå inse att det kanske är dags att bli vuxen på riktigt. Eller vuxen, vad innebär det egentligen? Att bo själv? Tjäna sina egna pengar? Klara sig på egen hand i livet? Det har jag gjort länge, så i den bemärkelsen har jag varit vuxen i många år.
 
Men känslan, och allt man förväntas göra och vara som vuxen. Ansvarsfull? Det har jag också varit länge. Hitta en partner och bilda familj? Partner har jag ju, en som jag önskar dela resten av mitt liv med. Barn har inte varit aktuellt ännu. Visst har vi pratat om det, men skjutit det på framtiden. Det känns så, jag vet inte, vuxet? Permanent? Haha, jag det är det ju så klart. Men sen är det väl också så att man vet vad man har, men inte vad man får. Ett barn innebär ju alltid en stor förändring i livet. En förändring som man bör förbereda sig på och vara beredd att ta, oavsett vad som händer och sker.
 
Som vuxen förväntas man även agera på ett visst sätt. Man ska moget kunna överväga alternativ, och man ska finnas till och hjälpa till där man förväntas och behövs. Jag minns under tonåren när man var lite osäker på om man skulle räknas till vuxen eller barn. När vi då gick bort på middag visste jag aldrig om jag skulle erbjuda mig att hjälpa till i köket eller inte. Risken om man erbjöd sig var ju att någon ville ha hjälp, och ofta då med att skära sallad. Just sallad tyckte jag inte alls om att skära för alla har sina egna idéer om hur sallad skärs bäst och hur stora bitar det ska vara. Eftersom jag var i en period då jag absolut inte vill göra "fel" var jag därför tvungen att fråga om varje grönsak hur den skulle skäras, och det hela blev ganska jobbigt.
 
Nu skulle jag nog förvisso inte bry mig så mycket på det sättet och jag är uppfostrad som jag är med att erbjuda min hjälp och uppföra mig väl. Men fortfarande finns det vissa outtalade förväntningar på en som vuxen. Dessa är lite olika i olika sammanhang och med olika människor, men de finns ändå alltid där. Ingen pratar om dem och man säger aldrig till om någon inte uppför sig efter dessa förväntningar, men man kan prata om det i efterhand och bakom personers rygg.
 
Som vuxen finns det helt klart en hel del förväntningar och ansvar som man förväntas ta och när jag nu fyller så pass mycket som jag gör kan jag inte gömma mig bakom någon ungdomsfasad längre (även om jag fortfarande får visa leg på systemet ibland). Jag måste seröst fundera på mitt liv och kunna svara på andras frågor om giftermål, barn, bostad, karriär osv osv. Innan har det mesta kunnat förklaras bort med att "jag är ju inte så gammal ännu", men nu vette sjutton. Mamma visste aldrig vad hon "ville bli när hon blev stor", men jag vill kunna ge ett svar. Ha en dröm och ett mål att sträva efter. Jag skulle verkligen behöva sätta mig ner och fundera igenom det. Finna ett svar som passar mig och som jag kan stå för och är beredd att offra vad som krävs för att nå.
 
Så även om jag absolut har lite åldernoja och 30-årskris kan jag väl ändå tycka att det är lite skönt på nåt sätt. Mina år som barn är slut, mina år som ungdom är slut och nu börjar på riktigt åren som vuxen. Jag har slutat bry mig så mycket om småsaker och sätter större värde på vad jag har. Jag vet att livet är skört och kan ställas på ända i en handvändning. Lite känns det som om en ny epok i livet börjar nu. Jag kan lägga mycket bakom mig och kan blicka framåt på en framtid som förhoppningsvis både blir ljus och innehållsrik.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Annika

Välkomna! Jag som driver den här bloggen heter Annika Lindström och är bosatt i Sigtuna utanför Stockholm. Här skriver jag om allt som rör mitt liv och kanske särskilt min fritid, vilken jag delar mellan stallet och olika pyssel hemma. Kontakt: annika.c.lindstrom@gmail.com

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela