Livet med kryckor
Jag måste bara konstatera att man tar sig fram väldigt långsamt med kryckor. Även om man bara går en kortare sträcka tar det lååång tid och man blir trött. Så att ta sig till hästhagen för att kolla till hästarna och se så de hade vatten var en kraftansträngning. Jag satte mig och vilade en stund på vägen, haha.
 
Tur i alla fall att man kan krypa runt på golvet och rita t-shirtmönster och klippa tyg. Det blir min kvällssysselsättning.
 
Vilar lite tillsammans med mina kompisar (och nej jag red inte, ridbyxorna var bara mest bekväma över hälen)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress