Min näst högsta önskan
Eftersom jag antar att hälen inte går att byta bort önskar jag mig istället kraftiga smärtstillande och ett par kryckor. Eller det går ganska bra med en frisk pojkvän också så jag kunde fått skjuts till nån läkare.
 
Aj aj inte kul nu. Har knappt fått sova pga smärtan och funderar skarpt på hur sjutton jag ska lyckas ta mig upp ur sängen och förflytta mig. Gå kan jag inte utan att möjligen hoppa på ett ben, köra bil är inte att tänka på om jag ens skulle lyckas ta mig så långt. Trapporna känns också som ett oöverstigligt hinder.
 
Smärta stänger av fantasin, men samtidigt har väl nöden ingen lag. Så det löser sig nog. Men första steget blir ju i vilket fall att försöka ta mig upp ur sängen...
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress