En fundering kring bett
Jag har verkligen aldrig varit någon fanatiker kring det här med bett. Alla mina hästar har funkat på vanligt tränsbett så jag har aldrig behövt testa olika eller fundera över det. På Flimmra har jag testat tredelat och rakt bett, samt ett pessoa. Pessoat provade jag för att jag ville ha något lite skarpare i hoppningen för att hon blev väldigt stark, men det var för skarpt även på det snällaste så jag bytte tillbaka till tränsbettet. Sen har hon gått på det jämt och det har funkat jättebra. 
 
Jag förstår idén med att hästar trivs med olika bett och att man kan behöva skarpare ibland. Trots allt blir ju bettet aldrig skarpare än handen gör det. Och idag finns ju ett oändligt antal olika bett på marknaden så valfriheten är stor. Bra på många sätt absolut, men ibland kan jag undra om det inte går lite till överdrift och blir hysteri kring det här.
 
Hur tänker ni hästmänniskor där ute? Och vad rider ni på för bett?
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress