Äntligen!
Efter nästan 6 månader är Flimmra äntligen konstaterat ohalt på alla benen. Så glad!😃 Det innebär ju också att jag får börja sätta igång henne nu och veterinären sa att jag ska skritta henne (gärna länge) varje dag för att sen sakta öka på tempot. Vi får väl se hur länge Flimmra håller sig i skinnet och jag får bestämma att det bara är skritt som gäller...😜
 
I alla fall så himla härligt att äntligen få rida henne igen och sen är det ju bara att hoppas på att spatten inte börjar spöka igen.
 
I mörkret och snön, och endast på ridbanan till att börja med - men vad gör det när jag får rida på min ponny igen ❤️
Önskar bara att få sova lite nu...
Har varit lite galet nu - igen. Varför lyckas jag alltid med det? Tre inlämningar till skolan på kort tid (en klar, två kvar), helt stört mycket på jobbet och så bestämmer sig världens mördarförkylning att det är en bra idé att bygga bo i min hals ( =knappt ingen röst, hosta som värker långt ner i bröstkorgen och söndersnyten näsa). Sömn vet jag knappt vad det betyder eftersom varje försök att lägga huvudet på kudden slutar i en hostattack eller svårigheter att andas. Men hoppet är det sista som överger människan så i natt tänkte jag verkligen försöka att utnyttja min sovmorgon imorgon.
 
Igår var det precis sex år sen Mamma lämnade oss och saknaden är fortfarande stor👼❤️
Let's make this week a good one
Måndag idag och här i Sigtuna startar den med solsken. Underbart och får mig verkligen att längta efter våren. 

Men jag lovar att jag denna vecka ska försöka ta tillvara på de små ögonblicken och njuta av stunderna. Vi har trots allt bara livet här och nu. Så krama om din vän, kyss din kära och släng iväg ett sms till någon du saknar så gör vi livet lite härligare här och nu.