Kan man ärva sovvanor?
Alltså, när jag sover är det väldigt sällan jag sover djupt. Jag är väldigt lättväckt och reagerar direkt om någon är uppe och rör sig i huset eller om min partner skulle gå upp ur sängen. Det är lite som om jag "kollar läget" och om allt är lugnt somnar jag snabbt om igen. På kvällarna har jag svårt att komma till ro och somna innan alla andra gått och lagt sig och så har det varit så länge jag kan minnas. 

Redan när jag var liten låg jag vaken länge på kvällarna och lyssnade när mamma och pappa stökade runt i huset. Ofta var jag åtminstone halvt om halvt vaken så jag hörde när de gick och lade sig innan jag somnade in ordentligt. Och på morgonen vaknade jag så fort jag hörde första personen gå upp.

De här vanorna sitter i än och min sambo tycker det är jobbigt att jag är så lättväckt. Han kan inte smyga upp och ta nåt att äta eller gå på toa på natten utan att jag vaknar till och noterar det. Jag tycker inte det är jobbigt, men han tycker det.

Men nu verkar det som om Molly på nåt vis har "ärvt" det här från mig. Hon sover som allra bäst när hon ligger så att hon nuddar mig och jag också ligger helt stilla och sover. Rör jag på mig rycker hon till i sömnen och de gånger jag försöker smyga upp när hon har somnat vaknar hon inom ett par minuter. Hon har också väldigt svårt att komma till ro och somna om hon hör någon uppe i huset. Är det ens möjligt att ärva en sån här grej? Alltså det är ju absolut ingenting som vi har försökt "lära" henne! Det hade ju varit så mycket enklare för oss om hon hade sovit djupt och inte blivit störd om vi försöker passa på att fixa nåt medan hon sover, haha.

(null)
Tittut bakom haklappen
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress